lillasysterida

.. eller inte så ofta som många tror! 

Ibland får jag känslan att ni där ute tror jag är hyperduktig på allt, plugga, jobba, massera, kostrådgiva, träna, motionerar, äter alltid perfekt (och vad är perfekt?), lagar mat dagarna i ända, bakar, hinner vara en bra vän, och en bra flickvän, alltid i tid, sover 8 timmar varje natt- och uppe med tuppen and so on. Vilket såklart är mitt egna fel, eftersom vissa av er enbart känner mig genom bloggen, och inte i verkliga livet, och i bloggen bloggar jag om sådant som jag hoppas inspirerar er!

 

Men vet ni vad? Jag är INTE perfekt! 

Just nu sitter jag med ungefär fem olika to-do-lists och försöker få en struktur på mitt liiiiite för smockade schema, samtidigt som jag vet att jag måste kolla genom 5-6 st uppsatser till imorgon, jag måste diska, ringa flera samtal, inte sitta och blogga, mejla viktiga mejl, styra upp saker inför försäljningen till nollningen och så vidare. 

 

Jag kom hem från skolan vid 14 idag, det är lite för mycket att göra i skolan också, ni vet när det är lite små stressigt fast man endå vet att man hinner samtidigt som hjärnan säger åt den att bara kötta på? Ungefär så.. typ. 

Jag bestämde mig iallafall för att fara ut på en löptur för att samla energi, jag trodde att det var exakt vad min kropp behövde! Men vilken fail det blev. Jag kände mig som en flodhäst, fel vad av kläder där jag frös om benen och rumpan, svettades om överkroppen och varje steg som i vanliga fall brukar vara lätt kändes som jag hade tegelstenar på fötterna. Trots jag hade nya ullstrumpor i mina lättaste löparskor. Jag fick mig runt 8,5 km på 45 minuter, vilket visserligen överaskade mig när det kändes som jag inte kom någonstans. Men så slog det mig. Kanske det är min finurliga och helt fantastiska kropp som faktiskt säger åt mig att lugna ner sig, att den behöver vila och varva ner lite. Inte bara sätta sig i soffan och se en film, det fungerar inte riktigt när det finns så mycket saker jag måste ta tag i. Utan ta tag i sakerna, strukturera och få ordning. Sen lägga undan datan och lägga mig under en filt. Med en kopp te och en film. 

 

Det är lite underligt, jag har läst så mycket om hur kroppen fungerar- JAG VET hur illa den far vid stress, och jag vet att jag plågar den ibland, som nu till exempel, men endå kan jag inte låta bli att ta på mig lite mer. På något vis vill jag orka hur mycket som helst, jag vill fixa allt, jag vill kunna jobba samtidigt som jag pluggar för att slippa dra på mig mer studielån, och jag vill samtidigt lära mig ALLT och göra bra ifrån mig i skolan. Jag vill massera och kostrådgiva alldeles lagomt i mitt lilla företag, få mina planer att slå in. 

Och sen såklart.. så vill jag ha ett perfekt liv utanför skolan och jobbet, där jag hinner vara med Sebbe, jag hinner vara med alla mina fina vänner och hinner laga och äta precis vad jag vet att min kropp och själ mår allra bäst av. Och så vill jag såklart hinna träna, helst nästan varje dag, och jag vill sova minst 7-8 timmar varje natt, och jag vill vara pigg klockan 6 (vilket jag iofs oftast vaknar och är!) för att få mig ut på en runda och så vill jag hinna bara vara mig själv, ligga i soffan med en kopp kaffe en hel söndag, eller sätta mig ute i solen med en termos och bara njuta.. 

 

.. och vet ni vad? Jag är helt säker på att om cirka tre veckor, då jag kommit in i jobbet ordentligt, kursen har dragit igång på riktigt och min styrelsepost som kassör är över, då, då kommer jag vara back in life again- starkare än någonsin! 

 

Till dess får ni nöja er med lite matbilder, lite bak kanske, lite träning och kanske en vacker natur. Då vet ni att jag mår bra <3

Puss sålänge från den inte alls helt perfekta Ida!