lillasysterida

Benen var med mig idag och vi sprang tillsammans 14 km trots sista kilometrarna med så kraftig motvind att det kändes som jag stod still i 45graders framåtlut! Meeen, det gick bra! Pigg kropp efter vilodagen igår, och jag är så jäkla glad att jag kan springa igen! Lovade mig själv när knäna va som värst att om jag skulle kunna springa igen skulle ingen ursäkt i världen kunna stoppa mig. Och nu håller dem, och varje löprunda är det just dem som bestämmer hur långt och hur snabbt. Huvudet är med på allt, bara mata- ett ben framför de andra och med bra musik i öronen finns det inget som kan stoppa mig :)